London – a city full of broken hearts

So I write this in English, just because someday maybe some of my english friends clicks in here and this is partly for them.

4 months in London has passed, I have a hate love relationship to this city. All is based that I came here with dreams about starting something new with someone I loved, a new life full of hapiness 2 months later, those dreams where smashed and I stood on my on. Its unbelievable how alone you can feel in a city with 8 million people.

When something is over you can keep the memories, the pictures and your stories. But don’t feel sad, feel happy that you got to experience it

But I pulled my shit together started to get new friends and meet new people. And there’s when I realised that so many carries bag with memories and stories that took them here. Escaped from broken love, come here to find happiness, escaped broken families, a chance to get freedom to be the one you are. Ok wherever you go people have stories, but here in London I’ve met people that are willing to talk about it, even though you only met like 1h ago. If we compare that to Sweden, where your life needs to be perfect.

And for me that wears my flaux upon my sleeve, this is perfect. What is better than sitting in a sofa with lovely people while London wakes up, talking about your history and how to move on but also about the future and see people find some kind of love again. Even though it might just be temporary. But all we want to do is feel? Isn’t it?

In this city with million people, in this world you’re not alone, you just need to find them that understand your journey and are willing to travel by your side.

Don’t hide, don’t run, fight for what you love, accept your choices and don’t forget to enjoy the moment.

Min 25års dag närmar sig, jag har nu levt förmodligen mer än en 1/4 av mitt liv.
Sjuk tanke.
Ser jag tillbaka så är jag nöjd vad jag har gjort av mitt liv de här 25 åren.
Okej att stor del har spenderats i en skolbänk, men den där skolbänken har lett mig till var jag är idag.
Jag har spenderat mycket tid på hästryggen, som jag är otroligt lycklig att jag kunde göra.
Alltid haft stöttande vänner och familj.
Lämnade hålan så fort jag kunde, begav mig till Kalmar. Där fann jag vänner och framförallt  fann jag självförtroendet.
2012 tog jag steget ut i världen, sedan dess har jag hunnit med 7 månader i Amsterdam, 2 månader i Turkiet, 6 månader på Gran Canaria, 5 månader på Menorca, 6 månader i Förenade Arabemiraten, 4 månader på Menorca, 6 veckor i Kalabrien och nu 4 månader i London.
Jag har alltså levt på 7 olika platser på 3 år. Det är mer än bra jobbat kan jag tycka .
Men vi får se hur många som läggs till på den där listan. Nu ska jag nog istället ägna mig åt att resa och vara baserad på en plats.

Men vi vet ju alla hur rastlös min själ är, hur jag kan satsa allt på ett kort, hur jag känner för mycket, hur jag faller för platser, för människor och för livet. Men är det ändå inte lite fantastiskt? Att jag kan göra det? Även om det lämnar mig hjärtekrossad och fylld av saknad, så är topparna jag får i det här livet så pass fantastiska. Och det måste göra lite ont ibland för att du ska kunna känna när det verkligen är bra.

Vi står tillsammans fast på varsin scen

Igår pratade jag återigen med en vän som har känt mig i väldigt många år.
En person som på många sätt är väldigt lik mig.
Vi har växt upp ganska parallellt, stått i samma scenarion men på olika scener.
Men alltid vid sidan om varandra.
Vi har haft perioder med väldigt dålig kontakt, det har faktiskt rört sig om år med sporadisk kontakt sedan vi slutade gymnasiet.
Olika liv, men ändå lika liv.
Kämpande mot alla spöken, inne på fel banor men olika typer av banor.
Nere på de djupaste av platser för att sedan ta sig upp.
Den här tjejen som jag vet finns där för mig vad som än sker.
Det kan ta ett år innan vi ses men det är precis som förr.
Men det bästa är att hon vet vem jag är.
Den här tjejen ser på en bild att något är fel.
Hon blir inte förvånad när jag lyckats med något totalt omöjligt.
Hon vet hur jag tänker.
Den här underbara vännen är återigen tillbaka ganska så strukturerat i mitt liv.
Eller hur strukturerat det nu kan bli med två rastlösa själar.
Men hur glad blir man inte när det ringer på skype och ett timme långt samtal känns som 5 min.

Vännen jag talar om är Carro, du ska veta hur stolt jag är att ha dig som vän. Hur stolt jag är över att du har tagit dig upp för de brantaste backarna, de djupaste groparna. Att du är här idag med ett leende på läpparna och att du är min underbara vän!

Tystnaden

Jag klarar inte av tystnaden.
Så jag dränker den med musik
För utan musik så är det endast ett tom rum.
Och det enda jag kan höra är mina andetag. 
Så jag sätter på en låt, en till och låter de spela tills sömnen kommer.
Dränker den där hemska tystnaden
För den enda tidpunkten jag klarar av tystnaden är när sömnen gör mig omedveten om den.

Och när jag är ute och går när resten av staden sover, den tystnaden älskar jag.

När jag insåg att det du sa att du föll för, var även det som tog oss isär.

Jag har alltid tänkt för mycket, har alltid vridit och vänt på händelser flera gånger. Vad sa jag? Gjorde jag något fel? Vad tycker den där personen om mig egentligen? Det här tillsammans med att jag är extremt självkritisk kan bli extremt fel..

För mig kan ett samtal vara jobbigt pga allt som kan gå fel, så jag kanske skjuter på det, då blir jag irriterad på mig själv för varför tar jag inte bara tag i det så jag slipper grubbla flera nätter.

Mitt huvud är ett virrvarr av tankar, och jag vill alltid göra ett så gott intryck som möjligt, vilket leder till att det tar tid innan jag är bekväm i en situation. Allt det här på grund av en ganska så dålig självkänsla.

På grund av allt det här så gör det lite extra ont när jag släpper in någon som får lära känna mig som jag är och börjar påpeka mina egenskaper som jag älskar hos mig själv som något negativt, jag har ett inre barn som jag låter få komma ut ibland, jag älskar att ha konversationer om ingenting och allting, det här är saker som gör att mitt liv blir roligare och när jag har någon runt omkring som är likadan som jag då trivs jag som bäst.

Jag står för en resa återigen, en inre resa att hitta mig själv, att trivas med min omgivning och skapa ett nytt liv. Även om jag vet att jag kommer bryta ihop ibland är jag redo för det här nu.

Jag hatar att jag saknar dig

Det här med att få sitt hjärta krossat. Att stå ensam kvar med så mycket känslor, inga ord och tårar som aldrig slutar rinna.

Det var så jag tänkte börja det här inlägget, men vet ni vad? Jag är trött på att gråta över honom. Jag är trött på att känna smärtan i mitt bröst så fort något påminner mig om honom. Jag kommer aldrig att radera honom i mitt liv. Jag ska göra mitt bästa för att kunna vara vän med honom, för hans familj är ovärderlig för mig.

I stället för att tycka synd om mig själv. Vill jag hylla mina vänner och min familj. Att jag har människor runt omkring mig som stödjer mig vad jag än hittar på, som inte vill planera att besöka mig för långt fram, för vet vad Lisa har fått för sig då? Föräldrar som tar samtalen när jag bryter ut i tårar, som gör alt för mig.

Att jag har vänner som står ut med att inte träffa mig allt för ofta, som inte behöver bekräftelse via samtal varje dag utan då och då höra av sig men samtidigt så vet jag att de alltid finns där för mig och vice versa.

Den senaste veckan har jag lyckats träffa fina Bella som jag inte sett på 1 ½år en vän som är värd så mycket, som är en av de finaste människorna på den här jorden, som känner mig ut och in. Kommer aldrig glömma den där kvällen då jag insåg att vi kommer vara vänner för livet. även om vi är tusentals mil ifrån varandra så är du min partner in crime för alltid!

Men förutom henne så har jag ätit världens snuskigaste mat med Bonnie och Micke, två människor som inte varit i mitt liv så länge men som är fantastiska ändå.

Ett långt skype samtal med min älskade norrlänning. Att det en gång inte blev som vi tänkte oss har inte förstört den fina vänskap vi hade från början. Jag vet att jag kan vända mig till honom om allt mellan himlen och jord och jag vet att han gör detsamma.

Förutom det så planerar världens finaste bröder med respektive en resa till sin lillasyster som inte kan vara lyckligare över det!

Sen avslutade jag lördagen med att dansa som jag inte dansat på länge med en barndoms kompis!

Så egentligen har jag det ganska bra, även om jag då och då känner mig ensam i den här storstaden. Men upp med hakan blicka framåt, tiden läker alla sår och de där klyschorna.

Så låt oss ta dag för dag!

London Baby

Se där nu har jag inte skrivit på evigheter igen men det var väl ingen nyhet?

Vart befinner sig den här tösabiten just nu? Jo jag har avslutat karriären som reseledare, men det innebar inte att jag flyttade tillbaka till Sverige. Efter några veckor hemma så packade jag mina väskor igen, och följde mitt hjärta och flyttade till England. För nya äventyr och för kärleken. Ha hade någon frågat mig för ett halvår sedan om kärlek och i vilken situation jag skulle vara i ett halv år senare. Hade jag sagt att jag hade börjat samla på mina katter för att bli en crazy catlady eller bo i Norge och leva singel livet med finaste Bella.

Men tji fick jag för fem månader sedan föll jag pladask för min älskade engelsman, bestämde mig efter någon månad att ta pick och pack och flytta till England. Här sitter jag med ett deltidsjobb, men hoppas på att nya möjligheter kommer snarast.

Som vanligt när det kommer till att flytta till ett annat land har det varit tufft i början, speciellt när man heter Lisa och har världens sämsta tålamod. Men tack till min underbara pojkvän som har stöttat mig, gjort allt för mig och även till hans familj som har välkomnat mig med öppna armar.

Det betyder ju inte att jag inte saknar min fina familj där hemma och alla mina vänner utspridda över världen. Men på söndag blir det Sverige i några dagar och sedan hoppas jag på att mina vänner dyker upp här eller att jag kan ta mig till dem nästa år.

Det blir inga bilder idag då jag har en telefon som total vägrar men förhoppningsvis kommer det upp snarast med lite roligare inlägg..

Puss och kram!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.