Hittade den här bilden på datorn och alla minnen kom..
Vet inte hur många timmar jag har suttit på golvet med den här hunden. Kliande tills han tillslut gjorde en kullerbytta. Kan inte förstå att han inte kommer vara hemma när jag kommer hem om en vecka. Att han har lämnat oss efter 14 år. Vår fina galna hund. Han som inte sprang utan studsade fram. Den lilla knäppa hunden som kunde stirra på solkatter i en evighet, var rädd för hästarna men skulle ändå fram och titta, han som alltid slog till dig med tassen när han tyckte det var dags att bli klappad. Jag kommer ihåg hur stolt jag var när jag lärt han vacker tass. Jag är uppväxt med den här hunden så när han dog för några veckor sedan så förlorade jag en familjemedlem.
Men nu är han tillsammans med sin syster Vaya som också är extremt saknad. Och viktigast av allt har han inte ont längre.






